listan

Det hela började en januarikväll för många år sedan. Jag insåg att min oförmåga att komma ihåg nånting över huvud taget inte gick ihop med mitt filmintresse, då jag knappt kunde komma ihåg vilka filmer jag sett det gångna året. Insikten fick mig att öppna ett anteckningsdokument där jag okonstlat skrev ner de filmer jag såg, kort vad de handlade om och betyg. Det jag inte kunde ana var vilken betydelse detta dokument skulle få för den samling människor som brukade sitta med framför tv:n och tvångsmata sig själva med polly och chips. Plötsligt kretsade mina vänners liv kring mina åsikter och varje avklarad film följdes av en timme med argumentation, personangrepp och könsord. Men så tog året slut och av någon anledning fortsatte jag inte med listan. Nu, ett par år senare, bor vi inte längre en cykeltur ifrån varandra och det gemensamma filmtittandet är inte längre ett återkommande inslag i vår allt vuxnare vardag. Detta har lett till att mina vänner känner ett stort tomrum inom sig. Menlösheten går helt enkelt inte längre att ignorera. Därför har jag nu, efter oanständigt mycket vädjande och lismande, bestämt mig för att återuppta detta osjälviska åtagande. På den här bloggen kommer jag att tycka till om alla filmer jag ser under året, nya som gamla. Eftersom jag anser att man måste kunna såga något lika mycket som hylla det kommer filmerna att betygsättas på en skala från -5 till +5. Därefter är det fritt fram för vem som helst att uttrycka sina åsikter i kommentarsfältet, gärna så obscent och oförskämt som möjligt. För det är det den här bloggen ska handla om - film, åsikter och smutskastning.

American Pie: Reunion

Skrivet 2012-04-11 Klockan 20:48:55

Efter att American Pie-märket blivit besudlat av en rad svinigt pubertala spin-offs fick producenterna nog och drog fram lädret. Exakt hur mycket det kostat dem (kanske inte jättemycket ändå, med tanke på att det egentligen bara är Alyson Hannigan och Seann William Scott som har lyckats dra in pengar framför kameran) vet jag inte, men det är en imponerande ansträngning. I princip alla karaktärer som var värda att komma ihåg är med och det hela blir ganska nostalgiskt.

Det bjuds på en del klassisk American Pie-humor med Stiffler-skratt i falsett och pinsamma situationer för Jim. Vissa grejer blir dock lite ansträngda och filmen lyckades inte heller leverera ett soundtrack som var ens nästan lika perfekt som de äldre filmernas.

Allt som allt lyckas dock produktionen komma undan med äran i behåll och förhoppningsvis innebär detta slutet för alla horribla spin-offs.


Betyg: +3,4