listan

Det hela började en januarikväll för många år sedan. Jag insåg att min oförmåga att komma ihåg nånting över huvud taget inte gick ihop med mitt filmintresse, då jag knappt kunde komma ihåg vilka filmer jag sett det gångna året. Insikten fick mig att öppna ett anteckningsdokument där jag okonstlat skrev ner de filmer jag såg, kort vad de handlade om och betyg. Det jag inte kunde ana var vilken betydelse detta dokument skulle få för den samling människor som brukade sitta med framför tv:n och tvångsmata sig själva med polly och chips. Plötsligt kretsade mina vänners liv kring mina åsikter och varje avklarad film följdes av en timme med argumentation, personangrepp och könsord. Men så tog året slut och av någon anledning fortsatte jag inte med listan. Nu, ett par år senare, bor vi inte längre en cykeltur ifrån varandra och det gemensamma filmtittandet är inte längre ett återkommande inslag i vår allt vuxnare vardag. Detta har lett till att mina vänner känner ett stort tomrum inom sig. Menlösheten går helt enkelt inte längre att ignorera. Därför har jag nu, efter oanständigt mycket vädjande och lismande, bestämt mig för att återuppta detta osjälviska åtagande. På den här bloggen kommer jag att tycka till om alla filmer jag ser under året, nya som gamla. Eftersom jag anser att man måste kunna såga något lika mycket som hylla det kommer filmerna att betygsättas på en skala från -5 till +5. Därefter är det fritt fram för vem som helst att uttrycka sina åsikter i kommentarsfältet, gärna så obscent och oförskämt som möjligt. För det är det den här bloggen ska handla om - film, åsikter och smutskastning.

Larry Crowne

Skrivet 2012-01-20 Klockan 20:42:46

Forrest Gump. Saving Private Ryan. Cast Away.

Man kan väl säga att Tom Hanks har förtjänat ett gott rykte som skådis.

Men när han tog sig friheten att skriva, producera och agera blev resultatet något blekt.

Faktum är att Larry Crowne är lite som ett youtube-klipp med en chinchilla i ett cocktailglas. Den är väl ganska trevlig att titta på och man mår väl ganska bra under tiden, men ett par minuter efter att den är slut har man glömt den helt och hittat nåt helt annat att roa sig med, typ "the Splendiferous Barfing Cup".

Man kan väl kort säga att filmen inte sällar sig till de mer episka titlarna på Hanks vägg. Den ligger nog snarare bortglömd under hans soffa.


Betyg: +1,5