Immortals
Skrivet 2012-03-30 Klockan 18:10:08
Visuellt tilltalande och ganska välspelat men det är framförallt fajtingen som har det där lilla extra. Späckat med effekter, välkoreograferat och jävligt coolt.
Det är dock två saker som talar emot den här filmen:
För det första står den väldigt mycket i skuggan av 300. De liknar varandra på många sätt men Immortals blir överglänst i allihopa. Man blir inte alls lika engagerad som i dess testosteronstinne föregångare.
För det andra är jag enormt besviken på titanerna i filmen. De ser ut som ganska vanliga soldater med fruktansvärt dassig hy och de grekiska gudarna piskar dem alldeles för lätt. Vad fan? Alla vet att Disneys Hercules är normgivande för hur titaner ska se ut och det här är inte ens nära mål. Därför har jag helt klart större förväntningar på Wrath of the Titans, för där snackar vi bombastiska jävla monster till titaner. Dock återstår det ju att se om filmen i övrigt är särskillt exalterande.
Betyg: +2
Visuellt tilltalande och ganska välspelat men det är framförallt fajtingen som har det där lilla extra. Späckat med effekter, välkoreograferat och jävligt coolt.
Det är dock två saker som talar emot den här filmen:
För det första står den väldigt mycket i skuggan av 300. De liknar varandra på många sätt men Immortals blir överglänst i allihopa. Man blir inte alls lika engagerad som i dess testosteronstinne föregångare.
För det andra är jag enormt besviken på titanerna i filmen. De ser ut som ganska vanliga soldater med fruktansvärt dassig hy och de grekiska gudarna piskar dem alldeles för lätt. Vad fan? Alla vet att Disneys Hercules är normgivande för hur titaner ska se ut och det här är inte ens nära mål. Därför har jag helt klart större förväntningar på Wrath of the Titans, för där snackar vi bombastiska jävla monster till titaner. Dock återstår det ju att se om filmen i övrigt är särskillt exalterande.
Betyg: +2
The Three Musketeers
Skrivet 2012-03-22 Klockan 19:00:31
Eftersom jag anser att det borde vara tillåtet att skalla alla dem som spoilar filmer måste jag lägga ut en liten varning.
*SPOILERS*
Så där.
Varningen är dock överflödig då ingen bör se den här filmen. För det här är skit. Vilket ifs inte var någon överraskning.
Filmen är så full av WTF-moments att man till slut inte orkar bry sig: "Jaha. Där överlevde hon ett fall på 300 meter. Ok." "Jaså, dom hade laserstrålar på 1600-talet." "Så Cristoph Waltz är med i den här filmen, där ser man."
Det enda som har något som helst underhållningsvärde är fajtingscenerna, men det innebär ändå typ 90 bortkastade minuter...
Betyg: -3,5
Eftersom jag anser att det borde vara tillåtet att skalla alla dem som spoilar filmer måste jag lägga ut en liten varning.
*SPOILERS*
Så där.
Varningen är dock överflödig då ingen bör se den här filmen. För det här är skit. Vilket ifs inte var någon överraskning.
Filmen är så full av WTF-moments att man till slut inte orkar bry sig: "Jaha. Där överlevde hon ett fall på 300 meter. Ok." "Jaså, dom hade laserstrålar på 1600-talet." "Så Cristoph Waltz är med i den här filmen, där ser man."
Det enda som har något som helst underhållningsvärde är fajtingscenerna, men det innebär ändå typ 90 bortkastade minuter...
Betyg: -3,5
John Carter
Skrivet 2012-03-18 Klockan 21:33:23
En härdad krigsveteran hamnar på en främmande planet där han möter två meter höga utomjordiska infödingar. Han finner kärleken och efter att ha besegrat den onde fienden som vill ödelägga planeten inser han att det är här han hör hemma.
Eeeehh...?
Jo, man kan ju tro att det råder viss brist på idéer, där borta i Hollywood.
Men om man kollar upp det lite visar det sig att filmen är baserad på en tecknad serie från 1912 (!) så kanske är det så att det faktiskt är James Cameron som blivit lite inspirerad.
Dock är det inte mycket till tävling när det kommer till vilken av dem som gör sig bäst på duken. Trots att John Carter var bättre än väntat står den sig slätt jämfört med Avatar.
Betyg: +1,9
En härdad krigsveteran hamnar på en främmande planet där han möter två meter höga utomjordiska infödingar. Han finner kärleken och efter att ha besegrat den onde fienden som vill ödelägga planeten inser han att det är här han hör hemma.
Eeeehh...?
Jo, man kan ju tro att det råder viss brist på idéer, där borta i Hollywood.
Men om man kollar upp det lite visar det sig att filmen är baserad på en tecknad serie från 1912 (!) så kanske är det så att det faktiskt är James Cameron som blivit lite inspirerad.
Dock är det inte mycket till tävling när det kommer till vilken av dem som gör sig bäst på duken. Trots att John Carter var bättre än väntat står den sig slätt jämfört med Avatar.
Betyg: +1,9
A Good Old Fashioned Orgie
Skrivet 2012-03-18 Klockan 20:47:48
Feel-good när den är som bäst.
Härligt med en film som inte följer mallen. Annars brukar romantiska komedier följa ett ganska givet mönster: X träffar Y som är the perfect match. Y börjar också få känslor för X. X drar en liten lögn som växer och Y blir sårad. X ber helhjärtat om förlåtelse och visar att han blivit en bättre människa. Allt är förlåtet och alla är lyckliga i resten av sina dagar.
Men inte här inte. Istället blir det väldigt mycket mer avslappnat och därför mer trovärdigt. Istället för att lägga fokus på den där "vill du gifta dig med mig"-kärleken har man istället valt att lägga krutet på "vi kommer alltid vara vänner och jag älskar er alla kom så ligger vi med varandra"-kärleken. Den där ni vet.
Och det hela blir en väldigt fin hyllning till fenomenet kompisgäng och man kan inte hjälpa att man börjar sväva iväg till alla de där "Pripps Blå"-ögonblicken man upplevt i sina dagar.
Och kanske fundera lite på om man skulle ta och styra upp en orgie...
Betyg: +3,4
Feel-good när den är som bäst.
Härligt med en film som inte följer mallen. Annars brukar romantiska komedier följa ett ganska givet mönster: X träffar Y som är the perfect match. Y börjar också få känslor för X. X drar en liten lögn som växer och Y blir sårad. X ber helhjärtat om förlåtelse och visar att han blivit en bättre människa. Allt är förlåtet och alla är lyckliga i resten av sina dagar.
Men inte här inte. Istället blir det väldigt mycket mer avslappnat och därför mer trovärdigt. Istället för att lägga fokus på den där "vill du gifta dig med mig"-kärleken har man istället valt att lägga krutet på "vi kommer alltid vara vänner och jag älskar er alla kom så ligger vi med varandra"-kärleken. Den där ni vet.
Och det hela blir en väldigt fin hyllning till fenomenet kompisgäng och man kan inte hjälpa att man börjar sväva iväg till alla de där "Pripps Blå"-ögonblicken man upplevt i sina dagar.
Och kanske fundera lite på om man skulle ta och styra upp en orgie...
Betyg: +3,4
Tower Heist
Skrivet 2012-03-12 Klockan 21:30:04
Har suttit och stirrat på på det blinkande strecket i typ tio minuter nu. Kan verkligen inte komma på något att skriva om den här filmen.
Åsiktslös.
Detta måste vara första gången. Någonsin.
Jag har verkligen försökt. Känt efter. Funderat. Men nä.
Ingenting.
Mina damer och herrar, välkomna till ett historiskt ögonblick. Ni kan skryta för era barnbarn att ni upplevde det. Ni var där...
Listans första nolla.
Betyg: +/-0
Har suttit och stirrat på på det blinkande strecket i typ tio minuter nu. Kan verkligen inte komma på något att skriva om den här filmen.
Åsiktslös.
Detta måste vara första gången. Någonsin.
Jag har verkligen försökt. Känt efter. Funderat. Men nä.
Ingenting.
Mina damer och herrar, välkomna till ett historiskt ögonblick. Ni kan skryta för era barnbarn att ni upplevde det. Ni var där...
Listans första nolla.
Betyg: +/-0
The Artist
Skrivet 2012-02-29 Klockan 17:36:22
Ännu en Oscar-vinnare. Till skillnad från Hugo tog dock den här hem lite tyngre statyetter, däribland bästa regissör, bästa film och bästa manliga huvudroll.
Till en början var det väldigt avigt att kolla på en stumfilm. Precis som i filmens begynnelse överagerar skådisarna för att kompensera och till en början är det lite jobbigt at kolla på.
Men man vänjer sig och snart blir det uppenbart hur jäkla bra Jean Dujardin är i rollen som George Valentin. Mannen förtjänar verkligen sin Oscar.
Själva handlingen lyckas dock aldrig exaltera. Däremot spelar Michel Hazanavicius med stumfilmsformatet på ett väldigt smart sätt. De få gånger det är ljud i filmen används det med ett syfte och det blir väldigt effektfullt.
Jag är väldigt stolt över min överlägsna fattningsförmåga och oerhörda skarpsynthet och därför har jag en svag punkt för subtila twistar och aha-ögonblick. Utan att säga för mycket bygger den här filmen upp till ett väldigt givande sådant ögonblick och därför plockar den lite pluspoäng.
Mest som en liten hattlyftning till monsieur Hazanavicius...
Betyg: +3,2
Ännu en Oscar-vinnare. Till skillnad från Hugo tog dock den här hem lite tyngre statyetter, däribland bästa regissör, bästa film och bästa manliga huvudroll.
Till en början var det väldigt avigt att kolla på en stumfilm. Precis som i filmens begynnelse överagerar skådisarna för att kompensera och till en början är det lite jobbigt at kolla på.
Men man vänjer sig och snart blir det uppenbart hur jäkla bra Jean Dujardin är i rollen som George Valentin. Mannen förtjänar verkligen sin Oscar.
Själva handlingen lyckas dock aldrig exaltera. Däremot spelar Michel Hazanavicius med stumfilmsformatet på ett väldigt smart sätt. De få gånger det är ljud i filmen används det med ett syfte och det blir väldigt effektfullt.
Jag är väldigt stolt över min överlägsna fattningsförmåga och oerhörda skarpsynthet och därför har jag en svag punkt för subtila twistar och aha-ögonblick. Utan att säga för mycket bygger den här filmen upp till ett väldigt givande sådant ögonblick och därför plockar den lite pluspoäng.
Mest som en liten hattlyftning till monsieur Hazanavicius...
Betyg: +3,2
Hugo
Skrivet 2012-02-27 Klockan 17:31:10
Visuellt spektakulär film som belönades med fem Oscar häromnatten.
Alla i kategorier som gällde ljud och bild...
För den där Martin Scorsese har lyckats göra en film som ser ut att vara vänd till barn men som får vilken unge som helst att tappa fokus efter tio minuter. Rent handlingsmässigt är filmen ett rent jävla... Zzzzz.... Zzzzz.... ...ett rent jävla sömnpill... Zzzz... ...sömnpiller.
Och ja, även om den ser ut att vara vänd till barn är detta egentligen en väldigt fin hyllning till filmskapandet och med tanke på... Zzzz.... Zzzzz.... ...på vilken kritik... Zzzz.... Zzzzz... den fått har den väl lyckats med... Zzzz... ...med detta... Zzzz.... Zzzz....
Äh, skit samma. Filmsnobbarna kan få lapa Scorseses röv hur mycket de vill. På listan har den inte mycket att komma med.
Tråkig!
Betyg: -1
Visuellt spektakulär film som belönades med fem Oscar häromnatten.
Alla i kategorier som gällde ljud och bild...
För den där Martin Scorsese har lyckats göra en film som ser ut att vara vänd till barn men som får vilken unge som helst att tappa fokus efter tio minuter. Rent handlingsmässigt är filmen ett rent jävla... Zzzzz.... Zzzzz.... ...ett rent jävla sömnpill... Zzzz... ...sömnpiller.
Och ja, även om den ser ut att vara vänd till barn är detta egentligen en väldigt fin hyllning till filmskapandet och med tanke på... Zzzz.... Zzzzz.... ...på vilken kritik... Zzzz.... Zzzzz... den fått har den väl lyckats med... Zzzz... ...med detta... Zzzz.... Zzzz....
Äh, skit samma. Filmsnobbarna kan få lapa Scorseses röv hur mycket de vill. På listan har den inte mycket att komma med.
Tråkig!
Betyg: -1
Attack the Block
Skrivet 2012-02-25 Klockan 15:20:07
Något av en doldis. Dock har IMDb:s redaktör den med på sin topp tio över de bästa filmerna 2011.
Bra handling utan logiska störmoment. Bra action trots väldigt lite skjutvapen. Bra effekter trots låg budget.
Helt okej film, helt enkelt.
Betyg: +3,3
Något av en doldis. Dock har IMDb:s redaktör den med på sin topp tio över de bästa filmerna 2011.
Bra handling utan logiska störmoment. Bra action trots väldigt lite skjutvapen. Bra effekter trots låg budget.
Helt okej film, helt enkelt.
Betyg: +3,3
Mission Impossible - Ghost Protocol
Skrivet 2012-02-15 Klockan 20:34:07
Inga överraskningar här inte. Tom Cruise har tydligen tillräckligt mycket pengar för att kunna finansiera en egen film och gjorde det karaktärsmässiga fegspelet att filma en ny Mission Impossible. Säkra pengar, tänkte Tom.
Och det är det väl också. Ghost Protocol ger publiken vad de förväntar sig - påkostad, adrenalinstinn action. Tom Cruise hoppar och klättrar, fajtas och skjuter som om han fortfarande vore 35, vilket han väl får ha en eloge för, den gamle 50-åringen. Det görs några halvhjärtade försök att ge karaktärerna lite djup, men inget som gör nåt särskilt intryck.
Precis som det bör i en renodlad actionrulle bjuder MI:4 på ett par WTF-moments. Som till exempel när Ethan, efter en lång och tidsödande klättring tappar fästet och ramlar fem meter ner, hindrar sitt eget fall med en hand och i klippet efter plötsligt är uppe på samma höjd igen utan att ha förlorat särskillt mycket tid. Eller när han jagar boven både till fots och med bil genom ett Dubai som blir fullständigt våldtaget av en sandstorm som i samma stund som boven kommer undan bara upphör och inte lämnar ett spår efter sig. WTF? Men det hör väl till, som sagt.
Men det absolut största WTF:et med den här filmen är hur fan Michael Nyqvist lyckades landa rollen som filmens bov. Han har ungefär fyra repliker i hela filmen och mannen har knappast ett särskillt skräckinjagande utseende, eller något annat nemesisattribut över huvudtaget för den delen. Och som jag hävdat i tidigare inlägg är mannen fullständigt överflödig som skådis, så jag vägrar tro att det är hans goda rykte som gjort att han fått rollen.
Som sagt - WTF?
Här är för övrigt Tom Cruises genom tiderna bästa skådespelarinsats (ber om ursäkt för kvalitén):
Betyg: +1,8
Inga överraskningar här inte. Tom Cruise har tydligen tillräckligt mycket pengar för att kunna finansiera en egen film och gjorde det karaktärsmässiga fegspelet att filma en ny Mission Impossible. Säkra pengar, tänkte Tom.
Och det är det väl också. Ghost Protocol ger publiken vad de förväntar sig - påkostad, adrenalinstinn action. Tom Cruise hoppar och klättrar, fajtas och skjuter som om han fortfarande vore 35, vilket han väl får ha en eloge för, den gamle 50-åringen. Det görs några halvhjärtade försök att ge karaktärerna lite djup, men inget som gör nåt särskilt intryck.
Precis som det bör i en renodlad actionrulle bjuder MI:4 på ett par WTF-moments. Som till exempel när Ethan, efter en lång och tidsödande klättring tappar fästet och ramlar fem meter ner, hindrar sitt eget fall med en hand och i klippet efter plötsligt är uppe på samma höjd igen utan att ha förlorat särskillt mycket tid. Eller när han jagar boven både till fots och med bil genom ett Dubai som blir fullständigt våldtaget av en sandstorm som i samma stund som boven kommer undan bara upphör och inte lämnar ett spår efter sig. WTF? Men det hör väl till, som sagt.
Men det absolut största WTF:et med den här filmen är hur fan Michael Nyqvist lyckades landa rollen som filmens bov. Han har ungefär fyra repliker i hela filmen och mannen har knappast ett särskillt skräckinjagande utseende, eller något annat nemesisattribut över huvudtaget för den delen. Och som jag hävdat i tidigare inlägg är mannen fullständigt överflödig som skådis, så jag vägrar tro att det är hans goda rykte som gjort att han fått rollen.
Som sagt - WTF?
Här är för övrigt Tom Cruises genom tiderna bästa skådespelarinsats (ber om ursäkt för kvalitén):
Betyg: +1,8
Tinker Tailor Soldier Spy
Skrivet 2012-02-11 Klockan 17:11:38
Jag vill börja det här inlägget med ett offentilgt utlåtande:
Läste på Aftonbladet att det svenska folket är missnöjt med frekvensen på mina inlägg. Likt glupska fågelungar gapar de efter mer. Hungriga. Hetsiga.
Därför måste jag nu klargöra lite saker:
Detta är inte en enkel eller snabb process. Det är inte bara att sätta på en film, slötitta och sen plita ner ett par rader.
Listan är konst. Listan är kultur. Listan är ett kall.
Efter många timmars kontemplerande och mentalt läppjande på tillgängliga posters, trailers och artiklar beslutar jag mig för en film. Därefter tvättar jag mig noggrannt, äter en väl avvägd bönbaserad måltid och stretchar i ett par minuter. Lägenheten mörkläggs, mobilen stängs av och filmen sätts på. När filmen väl är slut vandrar jag den mödosamma sträckan till min meditationsplats, där jag i lotusställning överlägger med mig själv i cirka en timme. Därpå vandrar jag tillbaks och sätter mig framför datorn.
Och magin tar vid.
Denna procedur kräver planering och engagemang. Att se en film är inte något man gör bara sådär. Speciellt inte om man har en massa andra, ifs mindre viktiga, åtaganden som måste tillgodoses; som skola, arbete och socialt umgänge.
Så var tålmodiga. Jag ska mata er med min kunskap och insikt. Ni är inte bortglömda.
Med det sagt kan vi nu fokusera på det väsentliga - mina åsikter om film.
______________________________________________________________________________________________
Tomas Alfredson kan skryta med att ha gjort den, enligt mig, bästa film som kan säga sig härstamma från vårt fjällhöga nord. Och nej, det är inte Låt den rätte komma in. Det är givetvis Bert - Den siste oskulden.
Man kan väl lugnt påstå att Tinker Tailor Soldier Spy är dennes raka motsats. Detta är en krävande och invecklad film om gråa brittiska män som försöker utmanövrera varandra i ett politiskt schackspel. Det är väldigt grått. Och väldigt brittiskt. Men ändå ganska spännande.
Och fy fan vilken ensemble. Alfredson kan skryta med att ha flörtat till sig Storbritanniens absoluta (manliga) skådespelarelit. Gary Oldman. Mark Strong. John Hurt. Och ännu fler.
Och är det nåt dessa aktörer kan så är det att briljera som gråa brittiska män.
Men jag får väl tvunget återkomma till Tom Hardy. Även om han levererar till perfektion gör det lite ont i mig att se honom i en nedtonad biroll. Alfredson är Roy och Hardy är den vita tigern. Även om han hoppar genom ringen och skyggar för piskan vet man att det är en tuktad mördarmaskin man kollar på. Han är satt på denna jord för att separera kött från ben. Och det är det man egentligen vill se...
Detta är en bra film.
Men långt ifrån upphetsande.
Betyg: +2
Jag vill börja det här inlägget med ett offentilgt utlåtande:
Läste på Aftonbladet att det svenska folket är missnöjt med frekvensen på mina inlägg. Likt glupska fågelungar gapar de efter mer. Hungriga. Hetsiga.
Därför måste jag nu klargöra lite saker:
Detta är inte en enkel eller snabb process. Det är inte bara att sätta på en film, slötitta och sen plita ner ett par rader.
Listan är konst. Listan är kultur. Listan är ett kall.
Efter många timmars kontemplerande och mentalt läppjande på tillgängliga posters, trailers och artiklar beslutar jag mig för en film. Därefter tvättar jag mig noggrannt, äter en väl avvägd bönbaserad måltid och stretchar i ett par minuter. Lägenheten mörkläggs, mobilen stängs av och filmen sätts på. När filmen väl är slut vandrar jag den mödosamma sträckan till min meditationsplats, där jag i lotusställning överlägger med mig själv i cirka en timme. Därpå vandrar jag tillbaks och sätter mig framför datorn.
Och magin tar vid.
Denna procedur kräver planering och engagemang. Att se en film är inte något man gör bara sådär. Speciellt inte om man har en massa andra, ifs mindre viktiga, åtaganden som måste tillgodoses; som skola, arbete och socialt umgänge.
Så var tålmodiga. Jag ska mata er med min kunskap och insikt. Ni är inte bortglömda.
Med det sagt kan vi nu fokusera på det väsentliga - mina åsikter om film.
______________________________________________________________________________________________
Tomas Alfredson kan skryta med att ha gjort den, enligt mig, bästa film som kan säga sig härstamma från vårt fjällhöga nord. Och nej, det är inte Låt den rätte komma in. Det är givetvis Bert - Den siste oskulden.
Man kan väl lugnt påstå att Tinker Tailor Soldier Spy är dennes raka motsats. Detta är en krävande och invecklad film om gråa brittiska män som försöker utmanövrera varandra i ett politiskt schackspel. Det är väldigt grått. Och väldigt brittiskt. Men ändå ganska spännande.
Och fy fan vilken ensemble. Alfredson kan skryta med att ha flörtat till sig Storbritanniens absoluta (manliga) skådespelarelit. Gary Oldman. Mark Strong. John Hurt. Och ännu fler.
Och är det nåt dessa aktörer kan så är det att briljera som gråa brittiska män.
Men jag får väl tvunget återkomma till Tom Hardy. Även om han levererar till perfektion gör det lite ont i mig att se honom i en nedtonad biroll. Alfredson är Roy och Hardy är den vita tigern. Även om han hoppar genom ringen och skyggar för piskan vet man att det är en tuktad mördarmaskin man kollar på. Han är satt på denna jord för att separera kött från ben. Och det är det man egentligen vill se...
Detta är en bra film.
Men långt ifrån upphetsande.
Betyg: +2
The Girl With the Dragon Tattoo
Skrivet 2012-02-06 Klockan 21:50:05
Helt otroligt.
David Fincher har förlorat en snoppmätartävling. David fucking Fincher.
Se7en, the Social Network, Zodiac.
Och framförallt är han mannen ur vars medvetande världens i särklass bästa film tog form - Fight Club.
Och trots sin plats på tronen förlorade han som sagt en snoppmätartävling, både i längd och omkrets. Och för att dra liknelsen ännu längre gjorde han detta trots extremt högt självförtroende och tillgång till väldigt mycket dyrare penispumpar.
The Girl With the Dragon Tattoo leverar helt enkelt inte lika hårt som sin svenska föregångare. Det enda som egentligen är bättre är musiken (även om Reznor nog hade kunnat låta lite mer stördhet lysa igenom) och Daniel Craig som Mikael Blomkvist (vilket kanske mest beror på att Michael Nyqvist är en fullständigt värdelös skådis).
Jag måste dock erkänna att det redan innan kallingarna åkte av fanns en del förbehållningar. Jag har lyckats med konststycket att inte läsa Stieg Larssons böcker och därför hade själva storyn viss slagkraft när jag såg Män som hatar kvinnor, vilket givetvis gick förlorat på Finchers version.
Men mest negativt är dock det enorma jävla klavertrampet att propsa på svenskt uttal på namn med mera. Sjukt irreterande när Craig säger "Rikkard" istället för "Richard". Eller "Mika-el" istället för "Michael". Det hade väl för fan inte gjort nåt om de fått prata som vanligt. Det hade för den delen inte gjort mig ett skit om de flyttat hela storyn till amerika istället. Även om det gynnar den svenska turismen och vårt anseende utåt och sån skit så blir det bara negativt för filmens trovärdighet.
First strike, Mr Fincher.
Betyg: +1
Helt otroligt.
David Fincher har förlorat en snoppmätartävling. David fucking Fincher.
Se7en, the Social Network, Zodiac.
Och framförallt är han mannen ur vars medvetande världens i särklass bästa film tog form - Fight Club.
Och trots sin plats på tronen förlorade han som sagt en snoppmätartävling, både i längd och omkrets. Och för att dra liknelsen ännu längre gjorde han detta trots extremt högt självförtroende och tillgång till väldigt mycket dyrare penispumpar.
The Girl With the Dragon Tattoo leverar helt enkelt inte lika hårt som sin svenska föregångare. Det enda som egentligen är bättre är musiken (även om Reznor nog hade kunnat låta lite mer stördhet lysa igenom) och Daniel Craig som Mikael Blomkvist (vilket kanske mest beror på att Michael Nyqvist är en fullständigt värdelös skådis).
Jag måste dock erkänna att det redan innan kallingarna åkte av fanns en del förbehållningar. Jag har lyckats med konststycket att inte läsa Stieg Larssons böcker och därför hade själva storyn viss slagkraft när jag såg Män som hatar kvinnor, vilket givetvis gick förlorat på Finchers version.
Men mest negativt är dock det enorma jävla klavertrampet att propsa på svenskt uttal på namn med mera. Sjukt irreterande när Craig säger "Rikkard" istället för "Richard". Eller "Mika-el" istället för "Michael". Det hade väl för fan inte gjort nåt om de fått prata som vanligt. Det hade för den delen inte gjort mig ett skit om de flyttat hela storyn till amerika istället. Även om det gynnar den svenska turismen och vårt anseende utåt och sån skit så blir det bara negativt för filmens trovärdighet.
First strike, Mr Fincher.
Betyg: +1
A Very Harold & Kumar 3D Christmas
Skrivet 2012-01-28 Klockan 13:44:18
Riktigt störigt.
Det här är en skitfilm. Det går liksom inte att komma ifrån.
Men det ger mig ingen njutning att såga den.
En film som Real Steel som har ambitioner att faktiskt leverera någon slags kvalitet men som misslyckas kapitalt med detta är väldigt tillfredsställande att spy ut sin galla över. Om någon som engagerat sig i dess skapande mot förmodan skulle ta del av mina åsikter skulle de förmodligen ta illa upp. Förhoppningsvis skulle mitt föraktfulla raljerande såra deras stolthet. Om jag lyckas träffa precis rätt kanske de till och med skulle fälla en tår och må själsligt dåligt över sitt misslyckande.
Men en film som A Very Harold & Kumar 3D Christmas bjuder inte upp till dans på samma sätt. Precis alla som varit inblandade i produktionen vet att det är en ganska dålig film. Ingen investerar sin själ i arbetet. Filmens enda aspiration är att få någon, vem som helst, att skratta i alla fall en gång under filmen.
Och jag gjorde ju faktiskt det.
Nånstans där bland allt uppenbart och avsiktligt 3D-missbruk och halvhjärtade stonerskämt undslapp jag mig ett skratt innan jag hann hindra mig själv. Så då har de väl lyckats? Kan man såga någonting som uppfyller sitt syfte?
Ja. Det kan man.
Detta är skit. Ibland är det underhållande att titta på skit. Men det är skit icke desto mindre.
Betyg: -2,5
Riktigt störigt.
Det här är en skitfilm. Det går liksom inte att komma ifrån.
Men det ger mig ingen njutning att såga den.
En film som Real Steel som har ambitioner att faktiskt leverera någon slags kvalitet men som misslyckas kapitalt med detta är väldigt tillfredsställande att spy ut sin galla över. Om någon som engagerat sig i dess skapande mot förmodan skulle ta del av mina åsikter skulle de förmodligen ta illa upp. Förhoppningsvis skulle mitt föraktfulla raljerande såra deras stolthet. Om jag lyckas träffa precis rätt kanske de till och med skulle fälla en tår och må själsligt dåligt över sitt misslyckande.
Men en film som A Very Harold & Kumar 3D Christmas bjuder inte upp till dans på samma sätt. Precis alla som varit inblandade i produktionen vet att det är en ganska dålig film. Ingen investerar sin själ i arbetet. Filmens enda aspiration är att få någon, vem som helst, att skratta i alla fall en gång under filmen.
Och jag gjorde ju faktiskt det.
Nånstans där bland allt uppenbart och avsiktligt 3D-missbruk och halvhjärtade stonerskämt undslapp jag mig ett skratt innan jag hann hindra mig själv. Så då har de väl lyckats? Kan man såga någonting som uppfyller sitt syfte?
Ja. Det kan man.
Detta är skit. Ibland är det underhållande att titta på skit. Men det är skit icke desto mindre.
Betyg: -2,5
In Time
Skrivet 2012-01-23 Klockan 22:07:34
Det var ju själve fan.
Ännu en film som inte lever upp till sin potential.
Premisserna i In Time är i princip hur bra som helst. Genom genetisk modifiering har man kunnat stoppa människans åldrande vid 25 års ålder. Men så fort de firar sin 25:e födelsedag börjar en klocka på armen att räkna ner och man har bara ett år kvar att leva. Som tur är har man även gjort det möjligt att lägga till tid på sin klocka vilket har gjort att just tid nu är den nya valutan.
De fattiga lever en dag i taget, medan de rika kan leva för evigt.
Liknelserna och tolkningarna tar aldrig slut. Sensmoralen och läxorna är tunga.
Men.
Än en gång har makterna i Hollywoods kulisser tagit en oskyldig liten kalv, fyllt den med steroider och matat den med majsstärkelse tills benen knäckts under den. Allt för förtjänstens skull.
Man rusar igenom uppbyggnaden av filmen och de fenomenala premisserna kastas i ansiktet på en istället för att delas ut i små väl avvägda munsbitar. Och snart har en film som kunde bli en ny V For Vendetta förvandlats till ännu en hastig actionrulle som man inte riktigt orkar engagera sig i.
Sen är det tyvärr så att Mr Timberlake inte riktigt är mogen att axla huvudrollen.
Betyg: +2,8
Det var ju själve fan.
Ännu en film som inte lever upp till sin potential.
Premisserna i In Time är i princip hur bra som helst. Genom genetisk modifiering har man kunnat stoppa människans åldrande vid 25 års ålder. Men så fort de firar sin 25:e födelsedag börjar en klocka på armen att räkna ner och man har bara ett år kvar att leva. Som tur är har man även gjort det möjligt att lägga till tid på sin klocka vilket har gjort att just tid nu är den nya valutan.
De fattiga lever en dag i taget, medan de rika kan leva för evigt.
Liknelserna och tolkningarna tar aldrig slut. Sensmoralen och läxorna är tunga.
Men.
Än en gång har makterna i Hollywoods kulisser tagit en oskyldig liten kalv, fyllt den med steroider och matat den med majsstärkelse tills benen knäckts under den. Allt för förtjänstens skull.
Man rusar igenom uppbyggnaden av filmen och de fenomenala premisserna kastas i ansiktet på en istället för att delas ut i små väl avvägda munsbitar. Och snart har en film som kunde bli en ny V For Vendetta förvandlats till ännu en hastig actionrulle som man inte riktigt orkar engagera sig i.
Sen är det tyvärr så att Mr Timberlake inte riktigt är mogen att axla huvudrollen.
Betyg: +2,8
The Devil's Double
Skrivet 2012-01-22 Klockan 00:47:42
Galenskap.
Ett ämne som ligger mig varmt om hjärtat och ett ämne som gör sig jävligt bra på film.
Förutsatt att det görs rätt. Av rätt folk.
Tyvärr lyckas inte the Devil's Double riktitgt nå den där höjden av galenskap som storyn har potential att leverera. Framförallt beror detta på att Dominic Coopers porträtt av Uday Hussein inte riktigt får det att krypa i kroppen på en. Det känns lite karikatyraktigt.
Och egentligen är det inte en dålig skådespelarinsats. Jag respekterar dem som kan använda sig av spott och dräggel på ett dramatiskt sätt. Väldigt stilfullt.
Men jag antar att den ärade Tom Hardy har förstört mig för alla andra. Det är en rejäl man-crush jag råkat ut för...
Så jag fortsätter min masochistiska Idol-turné på jakt efter den aktör som kan få mig att må absolut sämst. Just nu ser det ut som att den här säsongen redan är avgjord och att Hardy kan sälla sig till tidigare vinnare, som Idol-Ben (Foster), Idol-Heath (Ledger) med flera.
PS. Lite pluspoäng pga en badass poster.
Betyg: +3,2
Galenskap.
Ett ämne som ligger mig varmt om hjärtat och ett ämne som gör sig jävligt bra på film.
Förutsatt att det görs rätt. Av rätt folk.
Tyvärr lyckas inte the Devil's Double riktitgt nå den där höjden av galenskap som storyn har potential att leverera. Framförallt beror detta på att Dominic Coopers porträtt av Uday Hussein inte riktigt får det att krypa i kroppen på en. Det känns lite karikatyraktigt.
Och egentligen är det inte en dålig skådespelarinsats. Jag respekterar dem som kan använda sig av spott och dräggel på ett dramatiskt sätt. Väldigt stilfullt.
Men jag antar att den ärade Tom Hardy har förstört mig för alla andra. Det är en rejäl man-crush jag råkat ut för...
Så jag fortsätter min masochistiska Idol-turné på jakt efter den aktör som kan få mig att må absolut sämst. Just nu ser det ut som att den här säsongen redan är avgjord och att Hardy kan sälla sig till tidigare vinnare, som Idol-Ben (Foster), Idol-Heath (Ledger) med flera.
PS. Lite pluspoäng pga en badass poster.
Betyg: +3,2
Larry Crowne
Skrivet 2012-01-20 Klockan 20:42:46
Forrest Gump. Saving Private Ryan. Cast Away.
Man kan väl säga att Tom Hanks har förtjänat ett gott rykte som skådis.
Men när han tog sig friheten att skriva, producera och agera blev resultatet något blekt.
Faktum är att Larry Crowne är lite som ett youtube-klipp med en chinchilla i ett cocktailglas. Den är väl ganska trevlig att titta på och man mår väl ganska bra under tiden, men ett par minuter efter att den är slut har man glömt den helt och hittat nåt helt annat att roa sig med, typ "the Splendiferous Barfing Cup".
Man kan väl kort säga att filmen inte sällar sig till de mer episka titlarna på Hanks vägg. Den ligger nog snarare bortglömd under hans soffa.
Betyg: +1,5
Forrest Gump. Saving Private Ryan. Cast Away.
Man kan väl säga att Tom Hanks har förtjänat ett gott rykte som skådis.
Men när han tog sig friheten att skriva, producera och agera blev resultatet något blekt.
Faktum är att Larry Crowne är lite som ett youtube-klipp med en chinchilla i ett cocktailglas. Den är väl ganska trevlig att titta på och man mår väl ganska bra under tiden, men ett par minuter efter att den är slut har man glömt den helt och hittat nåt helt annat att roa sig med, typ "the Splendiferous Barfing Cup".
Man kan väl kort säga att filmen inte sällar sig till de mer episka titlarna på Hanks vägg. Den ligger nog snarare bortglömd under hans soffa.
Betyg: +1,5
50/50
Skrivet 2012-01-16 Klockan 19:17:02
Hattrick i verklighetsinspirerade filmer.
Inte mycket att göra sig rolig över med den här heller. Välspelat och välregisserat om tungt ämne.
Betyg: +3,9
Hattrick i verklighetsinspirerade filmer.
Inte mycket att göra sig rolig över med den här heller. Välspelat och välregisserat om tungt ämne.
Betyg: +3,9
Moneyball
Skrivet 2012-01-13 Klockan 08:56:32
Kommer inte på nåt fyndigt att tycka om den här filmen.
Brad Pitt håller hög klass som vanligt och Jonah Hill spelar en mer nedtonad variant av den socialt osmidige och osäkre karaktär han alltid spelar.
Jag jämför alla sportfilmer med Remember the Titans och även om Moneyball är välgjord, välspelad och det är en dramatisk story tagen från verkligheten kommer den inte upp i alls samma nivå.
Kan dock tänka mig att den blir bättre om man kan nånting om baseball överhuvudtaget.
Betyg: +3
Kommer inte på nåt fyndigt att tycka om den här filmen.
Brad Pitt håller hög klass som vanligt och Jonah Hill spelar en mer nedtonad variant av den socialt osmidige och osäkre karaktär han alltid spelar.
Jag jämför alla sportfilmer med Remember the Titans och även om Moneyball är välgjord, välspelad och det är en dramatisk story tagen från verkligheten kommer den inte upp i alls samma nivå.
Kan dock tänka mig att den blir bättre om man kan nånting om baseball överhuvudtaget.
Betyg: +3
Bronson
Skrivet 2012-01-11 Klockan 13:03:08
Tog mig precis en riktigt skön och uppfriskande kalldusch.
Det behövs ibland. För att skärpa till avdomnade och uttråkade sinnen. Och för att tvätta bort den slentrianmässiga underhållning vi vardagligen vältrar oss i.
Kallduschen kom i formen av Bronson, ett verklighetsbaserat porträtt av Storbritanniens våldsammaste fånge.
Jag tycker att det är jävligt gött med filmer som inte slaviskt följer den dramaturgiska modellen. Anslag, presentation, upptrappning, klimax och avrundning. Så där. Färdig. Hit med pengarna.
Istället har Nicholas Winding Refn (Pusher-trilogin, Drive) lagt krutet på att avspegla en man som passar in i samhället lika bra som en kamphund passar in på en kycklingfarm. Scenernas syfte är inte alltid att föra storyn framåt. Ibland är de bara där för att förhöja upplevelsen av galenskap.
Och med det kommer vi in på skådespeleriet.
Bronson är en enmansshow. Bronson är ett CV. Bronson är en film där Tom Hardy får göra det han är bäst på.
Att spela fullständigt, oberäkneligt och skrämmande galen.
Hardy är en detaljernas man. Ryckiga rörelser, ansträngda utandningar och raspigt och släpande tal (för de som vill uppleva hur Hardy ensam kan få en att må extremt dåligt kan jag rekommendera The Take, en sjukt bra brittisk miniserie om gangsterliv).
Jag längtar efter att få se The Dark Knight Rises, och då framförallt Bane. Jag längtar så att det gör ont.
Jag inser att det här inlägget kan få det att verka som att jag är en oerhört pretentiös filmsmakare som helst håller mig till de finkulturella tungviktarna. Jag måste därför klargöra att jag inte en enda gång har känt att en film signerad von Trier, Almodovar eller Allen har gett mig särskillt mycket.
Det är bara så att det är något oerhört poetiskt med en naken, svartmålad man som gör sig redo för att ursinnigt ge sig på fem bepansrade poliser eftersom det är hans plats här i världen.
Betyg: +4
Tog mig precis en riktigt skön och uppfriskande kalldusch.
Det behövs ibland. För att skärpa till avdomnade och uttråkade sinnen. Och för att tvätta bort den slentrianmässiga underhållning vi vardagligen vältrar oss i.
Kallduschen kom i formen av Bronson, ett verklighetsbaserat porträtt av Storbritanniens våldsammaste fånge.
Jag tycker att det är jävligt gött med filmer som inte slaviskt följer den dramaturgiska modellen. Anslag, presentation, upptrappning, klimax och avrundning. Så där. Färdig. Hit med pengarna.
Istället har Nicholas Winding Refn (Pusher-trilogin, Drive) lagt krutet på att avspegla en man som passar in i samhället lika bra som en kamphund passar in på en kycklingfarm. Scenernas syfte är inte alltid att föra storyn framåt. Ibland är de bara där för att förhöja upplevelsen av galenskap.
Och med det kommer vi in på skådespeleriet.
Bronson är en enmansshow. Bronson är ett CV. Bronson är en film där Tom Hardy får göra det han är bäst på.
Att spela fullständigt, oberäkneligt och skrämmande galen.
Hardy är en detaljernas man. Ryckiga rörelser, ansträngda utandningar och raspigt och släpande tal (för de som vill uppleva hur Hardy ensam kan få en att må extremt dåligt kan jag rekommendera The Take, en sjukt bra brittisk miniserie om gangsterliv).
Jag längtar efter att få se The Dark Knight Rises, och då framförallt Bane. Jag längtar så att det gör ont.
Jag inser att det här inlägget kan få det att verka som att jag är en oerhört pretentiös filmsmakare som helst håller mig till de finkulturella tungviktarna. Jag måste därför klargöra att jag inte en enda gång har känt att en film signerad von Trier, Almodovar eller Allen har gett mig särskillt mycket.
Det är bara så att det är något oerhört poetiskt med en naken, svartmålad man som gör sig redo för att ursinnigt ge sig på fem bepansrade poliser eftersom det är hans plats här i världen.
Betyg: +4
Real Steel
Skrivet 2012-01-09 Klockan 11:27:52
Åh, fy fan.
Mår fortfarande dåligt. Vilket jävla skräp till film det här var.
Trots låga förväntningar blev jag ändå paff över att Real Steel kunde vara så mångfacetterat motbjudande.
Först och främst: premisserna. Filmen utspelar sig i en snar framtid där folk tröttnat på reglerna och riskerna inom vanlig kampsport och därför istället slåss med tvåmetersrobotar. Detta är för övrigt, förutom high-tech mobiltelefoner, det enda som avslöjar att det faktiskt är framtid. Detta leder givetvis till att ett par logiska frågetecken börjar störa en i filmtittandet. Om det nu finns sjukt avancerade och kraftfulla robotar varför används de inte i övriga samhället till t.ex. byggnadsarbete? Och om privatpersoner nu kan äga dem, varför är det naturliga steget att man ska starta en nationell boxningsliga? Det känns som att brottslig verksamhet, allmän förödelse och bärhjälp i affären hade varit ett mer uppenbart användningsområde. Och hur fan kan det inte vara fullständigt livsfarligt att stå precis intill ringen när robotar tunga som bilar pucklar på varandra? Och kunde de inte komma på nåt coolare kontrollsystem än att ropa kommandon i ett headset? För i helvete...
Sen har vi då skådespeleriet. Det absolut störigaste är att Hugh Jackman och Evangeline Lilly kan det här med skådespeleri sedan tidigare. Men av någon konstig anledning (antagligen pengar...) drar de lydigt ner byxorna, böjer sig fram och låter regissören och producenterna gangrape:a dem tills man blir tvungen att vända bort blicken av skam för deras skull. Och den där jävla ungen. Jag vet att det är fel att förakta ett tolvårigt barn, men från och med igår hatar jag den där äckliga pojken med en glöd som får till och med mig själv att häpna.
För att göra denna vidriga skapelse än mer motbjudande har de dessutom slängt in en story som är lika djup som en Flo Rida-låt, obscent mycket produktplacering samt ett soundtrack som är så klyschigt att man kräks i munnen (förutom en liten Foo Fighters-melodi som glimmade till).
Som grädde på moset har man redan pungat upp pengarna för att göra en uppföljare 2014.
Som avsked den här gången vill jag be alla som gjort den här filmen möjlig att dra åt helvete.
Betyg: -4
Åh, fy fan.
Mår fortfarande dåligt. Vilket jävla skräp till film det här var.
Trots låga förväntningar blev jag ändå paff över att Real Steel kunde vara så mångfacetterat motbjudande.
Först och främst: premisserna. Filmen utspelar sig i en snar framtid där folk tröttnat på reglerna och riskerna inom vanlig kampsport och därför istället slåss med tvåmetersrobotar. Detta är för övrigt, förutom high-tech mobiltelefoner, det enda som avslöjar att det faktiskt är framtid. Detta leder givetvis till att ett par logiska frågetecken börjar störa en i filmtittandet. Om det nu finns sjukt avancerade och kraftfulla robotar varför används de inte i övriga samhället till t.ex. byggnadsarbete? Och om privatpersoner nu kan äga dem, varför är det naturliga steget att man ska starta en nationell boxningsliga? Det känns som att brottslig verksamhet, allmän förödelse och bärhjälp i affären hade varit ett mer uppenbart användningsområde. Och hur fan kan det inte vara fullständigt livsfarligt att stå precis intill ringen när robotar tunga som bilar pucklar på varandra? Och kunde de inte komma på nåt coolare kontrollsystem än att ropa kommandon i ett headset? För i helvete...
Sen har vi då skådespeleriet. Det absolut störigaste är att Hugh Jackman och Evangeline Lilly kan det här med skådespeleri sedan tidigare. Men av någon konstig anledning (antagligen pengar...) drar de lydigt ner byxorna, böjer sig fram och låter regissören och producenterna gangrape:a dem tills man blir tvungen att vända bort blicken av skam för deras skull. Och den där jävla ungen. Jag vet att det är fel att förakta ett tolvårigt barn, men från och med igår hatar jag den där äckliga pojken med en glöd som får till och med mig själv att häpna.
För att göra denna vidriga skapelse än mer motbjudande har de dessutom slängt in en story som är lika djup som en Flo Rida-låt, obscent mycket produktplacering samt ett soundtrack som är så klyschigt att man kräks i munnen (förutom en liten Foo Fighters-melodi som glimmade till).
Som grädde på moset har man redan pungat upp pengarna för att göra en uppföljare 2014.
Som avsked den här gången vill jag be alla som gjort den här filmen möjlig att dra åt helvete.
Betyg: -4
The Help
Skrivet 2012-01-05 Klockan 13:26:07
Jag vek mig.
Klarade inte att stå emot påtryckningarna längre, och den hårda sanningen är att jag inte har full makt över vilka filmer som visas på min TV.
Jag stretade i veckor men till sist tog ursäkterna slut. Och än en gång lägger jag skulden på det totala jävla mörker som utgör filmutbudet för tillfället.
Igår såg jag the Help och jag får väl motvilligt säga att stretandet har varit lite i onödan. Men är man en småsint, fördomsfull och liten människa, så är man.
Kortfattat kan man säga att filmen är en variant på Remember the Titans fast man har bytt ut testosteron mot östrogen, brödraskap mot systersämja och football mot matlagning. Detta medför givetvis att den inte når samma höjder, även om jag blev positivt överraskad.
Listan is a mans world.
Betyg: +3,8
Jag vek mig.
Klarade inte att stå emot påtryckningarna längre, och den hårda sanningen är att jag inte har full makt över vilka filmer som visas på min TV.
Jag stretade i veckor men till sist tog ursäkterna slut. Och än en gång lägger jag skulden på det totala jävla mörker som utgör filmutbudet för tillfället.
Igår såg jag the Help och jag får väl motvilligt säga att stretandet har varit lite i onödan. Men är man en småsint, fördomsfull och liten människa, så är man.
Kortfattat kan man säga att filmen är en variant på Remember the Titans fast man har bytt ut testosteron mot östrogen, brödraskap mot systersämja och football mot matlagning. Detta medför givetvis att den inte når samma höjder, även om jag blev positivt överraskad.
Listan is a mans world.
Betyg: +3,8
