listan

Det hela började en januarikväll för många år sedan. Jag insåg att min oförmåga att komma ihåg nånting över huvud taget inte gick ihop med mitt filmintresse, då jag knappt kunde komma ihåg vilka filmer jag sett det gångna året. Insikten fick mig att öppna ett anteckningsdokument där jag okonstlat skrev ner de filmer jag såg, kort vad de handlade om och betyg. Det jag inte kunde ana var vilken betydelse detta dokument skulle få för den samling människor som brukade sitta med framför tv:n och tvångsmata sig själva med polly och chips. Plötsligt kretsade mina vänners liv kring mina åsikter och varje avklarad film följdes av en timme med argumentation, personangrepp och könsord. Men så tog året slut och av någon anledning fortsatte jag inte med listan. Nu, ett par år senare, bor vi inte längre en cykeltur ifrån varandra och det gemensamma filmtittandet är inte längre ett återkommande inslag i vår allt vuxnare vardag. Detta har lett till att mina vänner känner ett stort tomrum inom sig. Menlösheten går helt enkelt inte längre att ignorera. Därför har jag nu, efter oanständigt mycket vädjande och lismande, bestämt mig för att återuppta detta osjälviska åtagande. På den här bloggen kommer jag att tycka till om alla filmer jag ser under året, nya som gamla. Eftersom jag anser att man måste kunna såga något lika mycket som hylla det kommer filmerna att betygsättas på en skala från -5 till +5. Därefter är det fritt fram för vem som helst att uttrycka sina åsikter i kommentarsfältet, gärna så obscent och oförskämt som möjligt. För det är det den här bloggen ska handla om - film, åsikter och smutskastning.

Mission Impossible - Ghost Protocol

Skrivet 2012-02-15 Klockan 20:34:07

Inga överraskningar här inte. Tom Cruise har tydligen tillräckligt mycket pengar för att kunna finansiera en egen film och gjorde det karaktärsmässiga fegspelet att filma en ny Mission Impossible. Säkra pengar, tänkte Tom.

Och det är det väl också. Ghost Protocol ger publiken vad de förväntar sig - påkostad, adrenalinstinn action. Tom Cruise hoppar och klättrar, fajtas och skjuter som om han fortfarande vore 35, vilket han väl får ha en eloge för, den gamle 50-åringen. Det görs några halvhjärtade försök att ge karaktärerna lite djup, men inget som gör nåt särskilt intryck.

Precis som det bör i en renodlad actionrulle bjuder MI:4 på ett par WTF-moments. Som till exempel när Ethan, efter en lång och tidsödande klättring tappar fästet och ramlar fem meter ner, hindrar sitt eget fall med en hand och i klippet efter plötsligt är uppe på samma höjd igen utan att ha förlorat särskillt mycket tid. Eller när han jagar boven både till fots och med bil genom ett Dubai som blir fullständigt våldtaget av en sandstorm som i samma stund som boven kommer undan bara upphör och inte lämnar ett spår efter sig. WTF? Men det hör väl till, som sagt.

Men det absolut största WTF:et med den här filmen är hur fan Michael Nyqvist lyckades landa rollen som filmens bov. Han har ungefär fyra repliker i hela filmen och mannen har knappast ett särskillt skräckinjagande utseende, eller något annat nemesisattribut över huvudtaget för den delen. Och som jag hävdat i tidigare inlägg är mannen fullständigt överflödig som skådis, så jag vägrar tro att det är hans goda rykte som gjort att han fått rollen.

Som sagt - WTF?

Här är för övrigt Tom Cruises genom tiderna bästa skådespelarinsats (ber om ursäkt för kvalitén):





Betyg: +1,8