Fright Night
Skrivet 2012-01-04 Klockan 09:51:14
Människor lider. Vi ser det på nyheterna varje dag. Med glasartad blick stirrar de ut i ingenting medans hoppet sakta sipprar ur dem. Deras kroppar skriker efter näring och om ingenting händer snart kommer mänskligheten falla med dem. Det behövs globala insatser. Världens alla vise män måste försöka enas. De måste fokusera på att hjälpa dem som behöver det mest och för en gångs skull sätta medmänsklighet i första rummet.
För det här är den värsta filmtorka vi någonsin skådat.
Men så plötsligt händer det.
Efter att ha vaskat igenom grusen för hundrade gången och man slutligen är beredd att ge upp, då glimmar det till. Ett litet guldkorn. Inte särskillt stort, men det är ändå tillräckligt för att slå bensin på det lilla hopp man har.
Jag hade dålig koll på att Fright Night är en remake på en gammal 80-talsrulle och därför hade jag inte mycket till förväntningar. Baserat på titeln och det lilla jag läst om storyn föreställde jag mig en PG13-film. Nåt man kan se en söndagsmorgon med sina småsyskon. Lite slap-stick och en kavalkad av klyschor.
Tji fick jag.
Dialogen var sådär lite lagom oförutsägbar, effekterna kom till rätta (förutom en slutscen där FX-teamet tagit sig lite vatten över huvudet) och en relativt hög nivå på skådespeleriet. Men framförallt var det sjukt skönt att se en vampyrfilm där man betonar det faktum att de är monster och inte bajsnödiga tonåringar som letar efter evig kärlek. Plus att Colin Farrell levererade, som vanligt.
Betyg: +3,5 (utnyttjar min rätt som allsmäktig admin och lägger till precis så många decimaler jag anser vara nödvändigt)
Människor lider. Vi ser det på nyheterna varje dag. Med glasartad blick stirrar de ut i ingenting medans hoppet sakta sipprar ur dem. Deras kroppar skriker efter näring och om ingenting händer snart kommer mänskligheten falla med dem. Det behövs globala insatser. Världens alla vise män måste försöka enas. De måste fokusera på att hjälpa dem som behöver det mest och för en gångs skull sätta medmänsklighet i första rummet.
För det här är den värsta filmtorka vi någonsin skådat.
Men så plötsligt händer det.
Efter att ha vaskat igenom grusen för hundrade gången och man slutligen är beredd att ge upp, då glimmar det till. Ett litet guldkorn. Inte särskillt stort, men det är ändå tillräckligt för att slå bensin på det lilla hopp man har.
Jag hade dålig koll på att Fright Night är en remake på en gammal 80-talsrulle och därför hade jag inte mycket till förväntningar. Baserat på titeln och det lilla jag läst om storyn föreställde jag mig en PG13-film. Nåt man kan se en söndagsmorgon med sina småsyskon. Lite slap-stick och en kavalkad av klyschor.
Tji fick jag.
Dialogen var sådär lite lagom oförutsägbar, effekterna kom till rätta (förutom en slutscen där FX-teamet tagit sig lite vatten över huvudet) och en relativt hög nivå på skådespeleriet. Men framförallt var det sjukt skönt att se en vampyrfilm där man betonar det faktum att de är monster och inte bajsnödiga tonåringar som letar efter evig kärlek. Plus att Colin Farrell levererade, som vanligt.
Betyg: +3,5 (utnyttjar min rätt som allsmäktig admin och lägger till precis så många decimaler jag anser vara nödvändigt)
Kommentarer
Trackback
