listan

Det hela började en januarikväll för många år sedan. Jag insåg att min oförmåga att komma ihåg nånting över huvud taget inte gick ihop med mitt filmintresse, då jag knappt kunde komma ihåg vilka filmer jag sett det gångna året. Insikten fick mig att öppna ett anteckningsdokument där jag okonstlat skrev ner de filmer jag såg, kort vad de handlade om och betyg. Det jag inte kunde ana var vilken betydelse detta dokument skulle få för den samling människor som brukade sitta med framför tv:n och tvångsmata sig själva med polly och chips. Plötsligt kretsade mina vänners liv kring mina åsikter och varje avklarad film följdes av en timme med argumentation, personangrepp och könsord. Men så tog året slut och av någon anledning fortsatte jag inte med listan. Nu, ett par år senare, bor vi inte längre en cykeltur ifrån varandra och det gemensamma filmtittandet är inte längre ett återkommande inslag i vår allt vuxnare vardag. Detta har lett till att mina vänner känner ett stort tomrum inom sig. Menlösheten går helt enkelt inte längre att ignorera. Därför har jag nu, efter oanständigt mycket vädjande och lismande, bestämt mig för att återuppta detta osjälviska åtagande. På den här bloggen kommer jag att tycka till om alla filmer jag ser under året, nya som gamla. Eftersom jag anser att man måste kunna såga något lika mycket som hylla det kommer filmerna att betygsättas på en skala från -5 till +5. Därefter är det fritt fram för vem som helst att uttrycka sina åsikter i kommentarsfältet, gärna så obscent och oförskämt som möjligt. För det är det den här bloggen ska handla om - film, åsikter och smutskastning.

Fright Night

Skrivet 2012-01-04 Klockan 09:51:14

Människor lider. Vi ser det på nyheterna varje dag. Med glasartad blick stirrar de ut i ingenting medans hoppet sakta sipprar ur dem. Deras kroppar skriker efter näring och om ingenting händer snart kommer mänskligheten falla med dem. Det behövs globala insatser. Världens alla vise män måste försöka enas. De måste fokusera på att hjälpa dem som behöver det mest och för en gångs skull sätta medmänsklighet i första rummet.

För det här är den värsta filmtorka vi någonsin skådat.

Men så plötsligt händer det.

Efter att ha vaskat igenom grusen för hundrade gången och man slutligen är beredd att ge upp, då glimmar det till. Ett litet guldkorn. Inte särskillt stort, men det är ändå tillräckligt för att slå bensin på det lilla hopp man har.

Jag hade dålig koll på att Fright Night är en remake på en gammal 80-talsrulle och därför hade jag inte mycket till förväntningar. Baserat på titeln och det lilla jag läst om storyn föreställde jag mig en PG13-film. Nåt man kan se en söndagsmorgon med sina småsyskon. Lite slap-stick och en kavalkad av klyschor.

Tji fick jag.

Dialogen var sådär lite lagom oförutsägbar, effekterna kom till rätta (förutom en slutscen där FX-teamet tagit sig lite vatten över huvudet) och en relativt hög nivå på skådespeleriet. Men framförallt var det sjukt skönt att se en vampyrfilm där man betonar det faktum att de är monster och inte bajsnödiga tonåringar som letar efter evig kärlek. Plus att Colin Farrell levererade, som vanligt.


Betyg: +3,5 (utnyttjar min rätt som allsmäktig admin och lägger till precis så många decimaler jag anser vara nödvändigt)