listan

Det hela började en januarikväll för många år sedan. Jag insåg att min oförmåga att komma ihåg nånting över huvud taget inte gick ihop med mitt filmintresse, då jag knappt kunde komma ihåg vilka filmer jag sett det gångna året. Insikten fick mig att öppna ett anteckningsdokument där jag okonstlat skrev ner de filmer jag såg, kort vad de handlade om och betyg. Det jag inte kunde ana var vilken betydelse detta dokument skulle få för den samling människor som brukade sitta med framför tv:n och tvångsmata sig själva med polly och chips. Plötsligt kretsade mina vänners liv kring mina åsikter och varje avklarad film följdes av en timme med argumentation, personangrepp och könsord. Men så tog året slut och av någon anledning fortsatte jag inte med listan. Nu, ett par år senare, bor vi inte längre en cykeltur ifrån varandra och det gemensamma filmtittandet är inte längre ett återkommande inslag i vår allt vuxnare vardag. Detta har lett till att mina vänner känner ett stort tomrum inom sig. Menlösheten går helt enkelt inte längre att ignorera. Därför har jag nu, efter oanständigt mycket vädjande och lismande, bestämt mig för att återuppta detta osjälviska åtagande. På den här bloggen kommer jag att tycka till om alla filmer jag ser under året, nya som gamla. Eftersom jag anser att man måste kunna såga något lika mycket som hylla det kommer filmerna att betygsättas på en skala från -5 till +5. Därefter är det fritt fram för vem som helst att uttrycka sina åsikter i kommentarsfältet, gärna så obscent och oförskämt som möjligt. För det är det den här bloggen ska handla om - film, åsikter och smutskastning.

This Means War

Skrivet 2012-07-05 Klockan 21:24:54

Toms agent knäppte med fingrarna framför ögonen på honom.

"Tom! Tom! Lyssnar du på vad jag säger?"

 

Det gjorde han inte. Toms tankar hade vandrat bort för en sekund. Den intensiva värken från gårdagens träningspass gjorde det svårt att koncentrera sig. Man blir lite öm i kroppen av att brottas med en 5 meter lång vithaj i en inomhuspool. Speciellt om man avsiktligt lämnat den utan mat i ett par dagar. Dessutom hade den där återhämtningsshaken gjord på strutsägg, hingstblod och kreatin inte riktigt landat som den skulle i magen.

 

"Jag sa att du behöver bredda din image. Du måste visa att du kan mer än att agera våldsam naturkraft i välskrivna och djupt artistiska filmer. Du måste tilltala den breda massan. Jag har fixat en riktigt schysst rom-com till dig."

 

"Njae... Jag vet inte riktigt" svarade Tom tvekande. "Det känns inte riktigt som nåt jag skulle vilja göra."

 

"Men det är med Reese Witherspoon!"

 

"Nä fy fan! Det går jag inte med på! Har du sett hur mycket skit hon varit med i?"

 

"Jo, i och för sig... Men det är lite action i filmen och jag har fått manusförfattaren att skriva in lite feta fightingscener till dig, där du kan flasha dina sjuka MMA-skills!"

 

Tom kände sig för trött för att argumentera. Dessutom skulle han ju iväg på den där jordenrunt-resan nästa månad. Tanken var att han skulle leta upp de största kampsportsmästarna i världen och utmana dem i en kamp till döden, en efter en. Han behövde ju faktiskt en liten budget tills dess.

 

"Ok då. För den här gången."

 

...

 

Ett halvår senare stod Tom framför dörren till en dojo i Brasilien. Han kunde fortfarande inte fatta att han gick med på att göra den där jävla filmen. Vilket snedtramp.

 

"Hur fan tänkte jag?" sa han tyst för sig själv.

 

Han öppnade dörren och möttes av en mörk man sittandes i lotusställning. Mannen tittade upp och hans lugna blick övergick gradvis till intensiv skräck. Mannens namn var Anderson Silva.

 

"Visst ja", tänkte Tom. "Det var ju därför".

 

Han spände sina nävar så att knogarna knakade och gick in i rummet.

 

 

Betyg: +2,0

 

 

Skrivet 2012-07-07 Klockan 17:19:02
eeeh? rögat?